Idag är jag bara så jäkla bra!
Efter att ha tillbringat hela gårdagen med korvstoppning om Självkänsla, Positivt tänkande, "Det är din reaktion på det som händer som påverkar om resultatet av händelsen blir positivt eller negativt" och Attityd, Attityd, Attityd efterföljt av en kväll av frivillig smärta vid Vätterkanten i snålblåst och -15 minusgrader tillsammans med gapande män i gröna kläder så står jag för det jag säger. Jag är så jäkla bra...idag ("idag" lägger jag till för qatt inte verka osvensk eller överdrivet kaxig...men i hemlighet så tycker jag just idag att jag är så jäkla bra...ALLTID!)
För så är det!
Igår var det nypremiär i joggingskorna för Fröken A som återigen slagit fast att det var dags att tag i sidfläsket som vuxit till sig under dessa åratal av intressebrist för all form av motion. För så är det, träning är inte kul. Det är inte roligt att ge sig ut i joggingspåret i jakt på konditionen som försvann ut genom fönstret samma dag som jag själv fick nog av livet och packade väskan och gick i landsflykt till Australien. Detta var drygt, här krävs lite bakåträkning (2011,10,09,08,07,06,05, 04),...8 år sedan. Det är inte roligt att ställa sig med myggvikter på gymmet och bli trött i armen bara av att lyfta vattenflaskan.
För åtta år sedan hade jag således en tillförlitlig grundkondition och en något sånär underhållen muskelmassa....och en midja. Att åtta år senare ge sig iväg till gymmet eller ut på löparrunda och gång på gång få konstaterat för sig själv att dessa båda funktioner har förtvinat fullständigt ÄR inte roligt, Det är tråkigt på gränsen till dötrist. Därför har jag effektivt undvikit det obehag som all form av motion väcker i mitt sinne....och kropp.
Men så för några veckor sedan...gick jag ut med soporna
Nu är det inte riktigt så illa att jag klassar "sop-utgång" som motion men det var så det började. Jag gick ut med soporna och vid soptunnan sprang jag på min supertrevliga grannfru Maraton-Marie. Maraton-Marie berättade att hon hade träningsvärk. Att Maraton-Marie överhuvudtaget skulle kunna få träningsvärk i sin maratonlöpande kropp kändes för mig helt osannolikt men så var tydligen fallet just den här dagen. För att snabbt sammanfatta Maraton-Marie så är hon snygg och atletisk och som sagt supertrevlig. Maraton-Marie bor i det snyggaste huset på gatan och Maraton-Maries sambo har den snyggaste tvättbrädan på hela slätten (det har vi andra gatufruar näst intill ofrivilligt observerat de heta sommardagar när han jobbar o fixar med sitt snygga hus på andra sidan den icke-existerande häcken som skiljer våra två tomter åt). Eftersom träningsvärk i Maraton-Maries kropp kändes helt främmande för mig frågade jag fascinerat och storögt vad hon hade gjort för att åstadkomma detta? Maraton-Marie berättade att hon testat Nordic Military Training.
Wow! tänkte jag och smakade på orden en stund samtidigt som jag mindes tillbaka till tiden för 20 år sedan då min högsta dröm i livet var att bli elitsoldat (?), det här var ju nästan samma sak kändes det som. Maraton-Marie gav mig en länk till en hemsida och innan jag ens hunnit reflektera över att det var just den här typen av träning som självaste Maraton-Marie fått grym träningsvärk av, anmälde jag mig till en tre(!) månader lång Rookie-camp. Den började igår....
Idag har JAG träningsvärk och känner mig nästan lika supertrevlig, snygg och atletisk som Maraton-Marie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar