Fröken A och Friheten

Back in office efter semestern. Smyger dock fortfarande under radarn så mycket det går och undviker in i det sista att tända den gröna lampan som indikerar att jag faktiskt fysiskt befinner mig framför datorn och därmed tillgänglig för diverse oönskade förfrågningar.

Semestern tillbringades i huvudsak på slätten med undantag för tre intensiva dagars husvagnsterror med efterföljande och omedelbar husvagnsförsäljning. Kan inte minnas att jag någonsin känt mig så lycklig som den stunden då ett ugnt blåögt par med husvagnsdrömmar kopplade på husvagnen på taxin och drog iväg. Japp de kom faktiskt i taxi för att köpa husvagn och jag kan inte låta bli att undra om deras husvagnsinköp var lika spontant och illa genomtänkt som mitt var förra sommaren.

Under den långa vintern som passerade lyckades jag faktiskt förtränga innehavandet av vår Hobby Prestige av årsmodell -87 och inte förrän herr A dagen före midsommar förslog att vi skulle hämta hem fanskapet från ladan på landet där vi gömt bort den (och glömt bort den) kom ägandeskapet över mig igen som en rysning och en våg av illamående och ångest svepte över mig av blotta tanken på ännu en vecka i denna ursvenska from av semesterfirande. Kollektivt kissande, kollektivt duschande, kollektivt diskande, kollektivt grillande, kollektivt värmeslag och en falsk illusion om att det är så härligt för alla våra silverfärgade Volvo V70s att få tillbringa några kollektiva dagar tillsammans på en gräsplätt med elstolpar.

Det finns inget fantastiskt med att stoppa in en överarbetad småbarnsfamilj i en minimalistiskt inredd låda (oavsett om barskåpet är i frostat glas och har töntig belysning) för parkera inom några slags icke existerande tomtgränser på en soldränkt/regndränkt åker där Gestapo-Göran åker runt i en fånig golfbil för att kontrollera att man faktiskt håller sina två meter till icke existerande tomtgräns, vilket man naturligtvis inte gör och därmed måste omförflytta sig, samtidigt som man redan är i full färd med att torka svett ur ögonen och leka plocke-pinn med stålställningar till vad som skall förvandlas till ett kokande vardagsrum.

Avkommorna sitter rastlösa och gapar om att få åka vattenrutschkana medan uppackningsprocessen pågår och när processen är avslutad så vägrar avkommorna kliva i polen för att det är för kallt i vattnen och de vägrar kliva i havet för där kan det finnas fiskar. Modern kokar bort.

Om barnen behöver gå på toaletten finns två regler: behöver man bara kissa, då går detta bra att utföra inom Hobbyns begränsade badrumsgränser  MEN de får bara kissa och pappret måste man slänga i papperskorgen bredvid (men dock ej bredvid papperskorgen) och om de behöver göra något annat mitt i maten eller mitt i natten, ja då måste man kollektivt resa sig upp och promenera iväg för att kollektivt utföra detta tillsammans med andra kollektivanställda på varsin sida om en tunn vägg som naturligtvis inte når hela vägen från golv till tak. För vuxna finns endast det kollektiva alternativet. Vill man dessutom ta en kollektiv dusch, ja då får man finna sig i att femkronan tar slut när schampot rinner genom ögonen och att den kollektiva grannens långa hårstrån slingrar sig genom tårna när man förblindad försöker hitta myntautomaten för att pilla i en ny femkrona.

Tre långa dagar stod jag ut, vi hade betalat för fem. På tredje dagen, efter avslutad kollektiv grillceremoni, fick jag fullkomlig panik, hällde en hink vatten över grillen slängde in ungarna  framför Tingeling på DVD, skickade herr A till den kollektiva diskhörnan och därefter slet jag ner hela vardagsrummet i ett stycke och tryckte in i Hobbyn, samtidigt som jag äntligen trallade lite. Exakt tolv timmar senare hjälpte jag en nyblivande småbarnsfamilj att haka på Hobbyn på en taxi, samtidigt som jag tröstade gråtande avkomma och lovade att nästa sommar, då åker vi flygplan till semestern, alternativt åker vi till Liseberg. Avkomman nöjd, modern fri, lycklig och sval. Det fläktar på slätten.