Jag är så upptagen och viktigt dessa dagar så jag har helt prioriterat bort att uppdatera er om framstegen (eller framsteg och framsteg...det går väl både fram och bakåt skulle jag vilja påstå) i leran.
För så är det våren är här, snön har smält och hundbajsarna ser åter dagens ljus därute på fältet. Vi väljer att kalla det för lera, det är mindre motbjudande.
Dessutom har jag inte helt prioriterat bort er, jag är ju här nu för en kvalitetsstund mer er!
Faktum är att det har gått lite sisådär med träningen den sista tiden. Inte för att klaga men i måndags så dog jag för en liten stund eller inte dog direkt men jag slutade andas. Eller jag slutade inte andas kanske, jag andades ju faktiskt, jag fick bara ingen luft och jag förstår att det inte är detsamma som att sluta andas men resultatet blir detsamma om det pågår en längre tid. Därför väljer jag den mer dramatiska approachen, det säljer helt klart fler lösnummer. Nu pågick dock dödsfallet inte så länge som tur var så det dramatiska resultatet uteblev, jag blev bara lite blå och blått kan ju faktiskt vara riktigt snyggt och dessutom matchar det de numera permanenta blåmärkena på knäna.
