onsdag 6 mars 2013

Funkar det Fröken A?

Det uppstod ett fel i ett Lotus Notes-program.
Data om felet samlas in för felanalys av företagets supportavdelning.
Datainsamling slutfördes.
 
När jobbmailen slutar funka..
Jag läste ett fantastiskt inlägg om skrivet av en mycket frustrerad ung man som gått in i väggen på Lotus Notes. Själv vet jag inte om det är själva Lotus Notes jag hatar eller om det är Notessupporten som rycker in när Notes kraschar som jag avskyr mest.
I mitt jobb mailar jag. Jag mailar åtta arbetstimmar om dagen, de dagar jag arbetar åtta timmar, annars mailar jag mer eller mindre beroende på om jag jobbar mer eller mindre. Ibland fikar jag också, ibland sitter jag i möte, ofta pratar jag i telefon angående något som jag troligtvis fått ett mail om redan före samtalet, ibland gör jag overviews åt tyska chefer och ibland försöker jag hinna med lite ”övrigt” som ingår i min egenpåhittade arbetsbeskrivning. MEN för enkelhetens skull och för att korta ner detta inlägg…. i huvudsak mailar jag på jobbet.
Det är inte så att jag sitter hela dagarna och skriver mail eller läser mail, men grunden för mina arbetsuppgifter finns i de flesta fall i min Inbox eller i någon av alla mina fina foldrar under Inboxen.
Det kan vara en kund som vill ha hjälp med en marknadsföringskampanj och som skickar layouter eller vill ha råd. Det kan vara en kund som vill ha hjälp med produkter, det kan vara en kund som ska delta i någon utställning och som behöver hjälp med detta, det kan vara en tysk chef som vill ha hjälp med en overview över någon till synes oviktigt.
Allt detta och mycket mer kommer till mig i form av mail och jag svarar i de flesta fall i form av mail. Mailen är min arbetsplats mycket mer än mitt skrivbord. Mailen följer med mig in i sovrummet på kvällen och väcker mig ömt med en orange blinkande signal på morgonen. Mailen följer med mig upp i soffan på kvällen när herr A tittar på hockey på TV eller på Uppdrag granskning eller något annat. Mailen får vila under Grey’s Anatomy och under Downtown Abbey, just nu är det uppehåll i Downtown så mailen vilar lite mindre. Mailen vilar under NMT och mellan klockan 16-19 vardagar när jag myser med (eller skäller på) mina barn.
Jag är för detta inte besatt av min mail och jag stressar inte upp mig av att den ständigt växer mer än jag hinner med. Jag har lärt mig leva med det och som min kollega sa häromveckan ”Det man inte hinner med idag, det hinner man med i morgon eller någon annan dag och om man inte hinner med det så var det nog inte så viktigt”.
MEN när jag kommer till jobbet en dag som denna och när jag vet att jag har mycket att göra och förmodligen alldeles för lite tid att göra det på och mailen inte vill vakna utan istället blinkar ilsket grått och säger:
”Det uppstod ett fel i ett Lotus Notes-program. Data om felet samlas in för felanalys av företagets supportavdelning. Datainsamling slutfördes.”
Då vet jag att nu dröjer det minst sex arbetsdagar innan min ”ticket” har loggats , registrerats och avhjälpts av företagets sydeuropeiska supportavdelning. Jag kommer de närmaste dagarna att bli uppringd av flertalet unga backpackers i Sydeuropa som med sitt tillfälliga visum tagit kortvarig anställning på företagets outsourcade helpdesk för att de på så sätt ska kunna finansiera sitt vidare resande i Europa. De närmsta dagarna kommer jag under varje samtal behöva förklara vad felet är, samtidigt som jag ber dem koppla mig till den lokala supporten, vilket de vägrar för det ingår inte i deras arbetsbeskrivning. De kommer att be mig maila skärmdumpar på problemet, vilket jag inte kan eftersom jag inte kommer åt min mail. De kommer maila lösningsförslag efter lösningsförslag som jag inte kan komma åt då jag fortfarande inte kommer åt min mail. Efter sex långa arbetsdagar kommer de äntligen ge upp och tröttna på mig och då kommer de koppla in Mona. Mona kommer ringa upp mig och koppla upp sig mot min dator och på mindre än 35 sekunder kommer hon låsa upp den lilla buggen som blockerat mitt konto. Frustration på högsta nivå!
Det är dagar som denna jag hatar allt som rör Lotus Notes





tisdag 8 januari 2013

Vansinnigt Fröken A

Jag får ibland kommentarer om hur vansinniga vi är som tränar NMT.

Idag var jag på Spinning för första gången sedan 1999. Anledningen att jag inte gått på ett endaste spinningpass på drygt 10 år är helt enkelt att jag 1999 tyckte spinning var tråkigt, trots att jag vid tidpunkten 1999 var en frekvent spinnerist.
Efter dagens övning har min uppfattning inte ändrats. Spinning är fortfarande lika tråkigt som det var 1999. Däremot slog det mig idag att alla andra måste ju ha precis lika tråkigt som jag.

På spinning räknar man minuter tills passet är slut. Till och med instruktören räknar ner.
Instruktören börjar passet med att säga "Nu ska vi värma upp 8 minuter sedan är det bara 28 minuter kvar innan ni får gå härifrån". Under passets gång gapar instruktören "Nu är det 4 minuter kvar av "backen" (vilken jäkla backe undrar jag och tittar mig plant omkring bland högen av guppande cykelrumpor framför mig)..."Kom igen!" ropar instruktören "3minuter och 30 sekunder".

Spinning är så tråkigt att man måste räkna ner för att ha något att se fram emot. Tiden när tiden är slut och man får kliva av.
Är inte det vansinne om nåt?

På ett NMT pass har vi inte tid att räkna tid, vi räknar armhävningar istället
och under tiden vi räknar, rinner tiden iväg.