Nu sitter jag alltså här igen, i en plåtburk på hjul, utan AC och med avkommor som slåss. Det enda som förändrats är vädret. Istället för den forna svetten som rann i pannan när tälthelvetet skulle upp, dryper håret av danskt pissigt spöregn medan tältet blåser bort i stormen. Herr A sitter i regnrock i solstolen vid poolen medan avkommorna oavbrutet och för evigt plaskar utan någon avsikt att kliva upp och umgås i spöregnet.
Allt som kan jäklas, det jäklas. Precis som sist, inget har förändrats.
Istället för fasadbelysningen på garaget var det i år husvagnsbackspeglarna på bilen som blåste av innan vi kommit ut på motorvägen. Handhavandefel eller dålig konstruktion låter vi vara osagt...men alldeles troligast det förstnämnda.
Växellådan på bilen har kraschat (ja eller den krånglar men just kraschandet gör historien bättre). Även här råder viss tveksamhet om om det beror på handhavandefel eller dålig konstruktion....men säkert det förstnämnda.
Låset på plåtlådan har lagt av och nyckeln har blivit böjd. Handhavandefel eller dålig konstruktion låter vi vara osagt...men alldeles troligast det förstnämnda.
Vi lämnar regnet, allt är blött, allt är lerigt, en tripp på Autobahn..med Husvagn!!
Det går sakta, fem timmar blir till åtta och nio. Avkommorna gråter.
Nästa sommar när jag bokar semester...rädda mig från mig själv!
