Fröken A Försvårar

Försvårar eller försvarar?

Jag är näst intill felfri....med undantag för mina brister och mina brister är små och näst intill obetydliga..............med undantag för de stora förstås.

Min största brist är min egen kropp som gör fullständigt uppror mot mig själv.  Man ska vara nöjd med sin kropp säger de flesta, för det är inte riktigt tillåtet att säga någonting annat. Jag kan väl säga som så att jag är fullständigt nöjd med förutsättningarna för min kropp och fullt medveten om att dess tillfälliga (sedan sisådär 5-6 år tillbaka) förfall beror enbart på matglad graviditet, frosseri i god mat, onsdagschips, torsdagschips, rödvin och latmaskar. För trots att rumpan i jeansen inte riktigt sitter där den ska så vet jag någonstans att långt därinne där latmasken bor att det hela skulle kunna botas med en enkel 2-årig quick-fix i form av mindre intag av ovanstående 6 substanser och ökat intag av så kallad motion. Nu har jag aktivt valt att inte minska de 6 substanserna och förrförra veckans cirkelgymspass kan inte på något sätt klassas som ökat intag av motion, trots att latmasken högt argumenterar för detta.

Det är inte Där min kropp brister, Min kropp har de perfekta förutsättningarna, benen är lagom långa och armarna likaså, rumpan har möjligen hasat ner några centimeter för mycket men kan säkert lyftas tillrätta igen, likaså har framtyngden förflyttats nedåt men även detta kan justeras om viljan så infinner sig och latmasken flyttar ut. Axlarna är lagom breda, halsen lagom lång, fötterna smala o platta och om jag måste hitta ett kvalitativt fysiskt skönhetsfel så är det min högra tumnagel som utstod en katastrofal bildörrsolycka för 20 år sedan och aldrig riktigt återhämtat sig från detta.

Nej, min kropp har de perfekta förutsättningarna för att bli vacker igen, under förutsättningen att vacker innebär mindre vobblande. Jag sitter lugnt tillbaka och väntar på att latmasken skall packa ihop och dra eller att 40års-krisen skall infinna sig.

Så om jag nu är så jäkla perfekt innerst där inne vad är då meningen med detta inlägg kan man undra? Jo för motståndet mot det perfekta sitter inte under det femåriga vobblet, det sitter någon helt annanstans och det, det återkommer jag till efter kaffet....

.....Kaffe....

Kvinnokroppen är uppdelad i två halvor, en halva och en annan halva, precis som kon (för er som läst den fantastiska uppsatsen om kossan). Min teori är att ena halvan kan man påverka själv, den andra halvan gör precis som den vill. Min ena halva är slav under min andra halva och det är här jag försvårar för mig själv samtidigt som jag med hjälp av detta försvarar mitt försvårande.

Dags för dagens första erkännande, min största brist är inte min kropp utan min andra halva.

Min andra halva är en okontrollerad häxa som sprider skräck och terror omkring sig. Min andra halva skäller på sina barn när de hoppar i soffan eller slåss om fjärrkontrollen och hon överröstar därmed min ena halva som lugnt men bestämt säger åt dem att sluta. Min andra halva hotar med att lämna barnen hemma och åka utan dem till dagis om de inte klär på sig omedelbart! samtidigt som min ena halva lugnt argumenterar för att det är viktigt att "låta barn ta sin tid att försöka själva". Min andra halva fryser fullständigt ut sin bättre hälft när han återkommer efter två veckors tjänsteresa från jordens andra sida samtidigt som hon blockerar vägen för min ena halva som inte vill annat än kramas. Min andra halva kastar saker omkring sig och skriker när tvättkorgen är full och när diskmaskinen inte är tömd eller när hon snubblar på skorna i hallen som den bättre hälften eller barnen glömt att ställa in i skohyllan. Om skorna i hallen är hennes egna så snubblar hon inte på dem för att hon glömt att ställa in dem i skohyllan utan för att hallen är så j*vla trång och felkonstruerad att det inte finns någon j*vla plats att placera de j*vla skorna på o den j*vla skohyllan är full och förresten är skorna skitfula!
Min andra halva köper hem rödvin och godis när min ena halva bantar (förnekelse, där samarbetar de faktiskt). Min andra halva ger utlopp för uttryck som "JAG HATAR MITT LIV!!" medan min ena halva gömmer sig bakom gardinen och leker kurragömma med småänglarna och gläds åt massproduktion av gröna filtgrodor och färgglada pärplattor när maratonvabbet drar igång på hösten. Min andra halva är magsjuk idag...

Min andra halva heter PMS.