Fem Fakta om Fröken A

Fakta 1: Jag saknar lokalsinne. Jag har alltså inte ett dåligt lokalsinne, jag fick helt enkelt aldrig något lokalsinne med mig i leveransen.

Fakta 2: Jag är bra på att läsa skyltar och att hitta min väg via dessa (under förutsättning att jag hittar till skylten, vilket inte alltid är så troligt med tanke på Fakta nr1).

Fakta 3 Jag är bra på att köra bil men jag är urusel på att backa och jag kan inte fickparkera. Jag har en gång lyckats backa mig in och fastna med för och akter (på bilen) mitt emellan två grindstolpar så pass duktigt att de fick lyfta bort bilen. Idag finns det dock finesser som sköter sådant som backning och parkering, så det bör inte ha någon påverkan på min duktighet som bilförare.

Fakta 4: Jag blir sällan nervös eller stressar upp mig när jag kör fel eller gör något tokigt. Jag har förstånd nog att se det roliga i situationen. Detta har jag haft mycket nytta av i mina bilkörardagar och framförallt i mitt nya liv som Jönköpingstrafikant.

Fakta 5: Jag läser inte instruktioner, jag skummar igenom dem ibland och tänker oftast att jag kan läsa dem Om jag stöter på problem.

I förrgår fastnade en av mina Jönköpingstrafikantsbekanta med sin bil i en biltvätt och fick lov att ringa in till bensinstationen och be dem komma och hjälpa henne ut. Detta skrattade vi gott åt vid fikabordet i går morse. Inte för att på något vis försöka överträffa hennes fanstastiska historia om biltvättseskapaden men igår kväll kom samtliga 5 ovanstående påståenden att spela en väsentlig roll i mitt liv som Jönköpingstrafikant.

Igår kväll var jag bjuden på en tillställning. Min vana trogen hade jag, helt i enlighet med Fakta 5, struntat i att läsa igenom hela inbjudan och missade därmed den korta instruktionen om var tillställningen skulle äga rum. Detta medförde i sin tur att jag åkte fel, blev försenad och inte hade en aning om hur jag skulle ta mig till platsen dit jag förväntades dyka upp. Då jag, enligt fakta 1 och 2, saknar lokalsinne hittade jag inte heller någon skylt som talade om åt vilket håll jag skulle köra MENsom modern kvinna utan lokalsinne är jag naturligtvis utrustad med GPS och stressade därför inte upp mig för detta lilla missöde (Se Fakta 4). Till min nackdel visade sig GPSen inte vara lika modern som Jönköpings vägnät (eller så ville den bara jäklas med mig) och visade därför in mig på, vad som uppenbart var helt fel väg, närmare bestämt en smal grusväg rätt in i skogen. Nu är jag inte så korkad att jag verkligen trodde att den smala grusvägen var den enda rätta vägen till platsen för tillställningen men mina vana trogen, och återigen i enlighet med fakta 4, stressade jag inte upp mig utan tänkte att alltid kommer jag väl fram någonstans och om jag mot förmodan inte kommer fram får jag väl backa tillbaka (kom nu ihåg fakta 3). Så därför körde jag vidare för att se var jag skulle hamna.

Den smala grusvägen visade sig bli smalare och smalare och gräset i mitten högre och högre och dikena på sidan djupare och djupare. När det började skrapa under magen på bilen och när den lilla grusvägen försvann ner i en bäck började Fröken A fundera på om det verkligen var så lämpligt att fortsätta framåt? Bäcken kunde ju vara djup och förståndet sa åt mig att vända.

Nu föll det sig så att vägen, som förvandlats till en smal skogsstig inte var utrustad med vändzoner och om jag nu absolut skulle vara tvungen att vända tillbaka var mitt enda alternativ att backa flera hundra meter bakåt (ja vad annars??). Här kommer fakta nummer 3 in i bilden. Jag kan inte backa och definitivt inte på en smal grusväg mitt inne i mörkaste Smålandsskogen (sist jag testade detta med skogsbackning backade jag rakt in i en gigantisk tall...fast det var i och för sig på västkusten men jag tänkte att tallens ursprung gör nog ingen större skillnad vid utförandet av själva backningsprocessen) och vår bil är inte lika modernt utrustad i sitt tänk som jag och saknar därmed backningsanordningar utöver de ordinära backspeglarna. Alltså stod valet mellan att stanna kvar mitt i skogen, ringa min bättre hälft och be om hjälp alternativt fortsätta ner i bäcken och hoppas på det bästa. Detta, det sistnämnda alternativet, kändes för tillfället mest attraktivt och därför fortsatte jag ner i bäcken och vidare in i skogen ända tills dess att stigen tog slut. Ett klokt val visade det sig, för plötsligt såg jag ljuset, skogen öppnade sig, vägen blev bredare och där stod jag, likt Winnerbäck, lycklig och förvånad mitt utanför klubbhuset till en golfbana.

För mig som nu vid detta tillfälle läst igenom hela inbjudan ordentligt var detta spontana golfbanebesök att anse som en halv fullträff då det tydligt stod skrivet i inbjudan att platsen för tillställningen skulle finnas i närheten av just en golfbana (dock kanske inte precis vid första tee). Min GPS var obeveklig, "sväng till vänster" och det gjorde jag...det fanns inte så många andra alternativ just då och den hade ju faktiskt tagit mig så långt som till golfbanan. Även detta visade sig vara ett mycket lyckat drag tänkte jag för jag hittade ut på en ny grusväg. "Sväng till vänster" tjatade GPSen och jag svängde med, tills vägen tog slut och jag tvärstanande mitt framför fairway på något av hålen. Där stängde Fröken A av GPSen som uppmande henne att fortsätta 200m rakt fram............mot green.